sofienilssonn

ja vet vem ja va men ja känner mig själv nu,
tittar mig i ögonen sanningen kommer fram till slut,
vad fan vet ni om oss hur fan tänker ni ?
har ni sett våran uppväxt, våra liv ?
ni rullar ut den röda mattan framför era fötter,
slänger en blick jag vet hur ni tänker,
ni kollar på mig som om ja vore nå rovdjur,
tänker för er själv det där ska låsas in i en bur,
vem e du, som spottar oss i våra ansikten,
vem e du utan stolthet och realism,
vem e du, som inte känner oss va,
vem e du, människan utan respekt nu!

Min frihet den förlora jag för längesen,
12 år första dagen på behandlingshem,
ända sen den dagen fängslad utan galler,
står på öppet fält men det svider i mina handleder,
inga handklovar men samhället knullar mig,
felaktig behandling måste ha skapat mig,
aldrig vart en pundare men drogerna fanns där,
straffad av systemet så folk kan se ner på mig,
tänka till sina barn, bli aldrig som han okej,
hur ska man ändras utan en andra chans
dömd livet ut om om man en gång är straffad