en gång i tiden alltså.

jag hade fan allt jag ville ha -.-
vars fan tog det vägen? det enda som var ivägen var hur omogen du var. när du växer upp. å inser hur mycker jag brydde mig. så kommer du hata dig själv för att du lät mig gå. det var som. jag kunde se dig ofta. nu kan jag aldrig se dig.
vet inte ens om jag vill.
its just that. du är det vackraste gud har skapat.
och det är fan sant. kommer aldrig hitta någon som dig, hur länge jag än söker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0