sofienilssonn

alltså, jag börjar bli väldigt less nu.
du litar på honom, gång på gång... för att du älskar honom!
men vi andra som älskar dig, och blir sårad varje gång du blir sårad.
du tar tillbaka honom efter vad han än gör.
det är jäävligt dumt och göra det.
säger det på de snällaste sättet jag kan.
snart orkar jag inte lyssna på ditt snack, jag blir som alla andra varit från början.
jag ska bli som dem.
och då kan ni ju leva lyckligt tills han trycker ner dig totalt.
undrar om man måste sjunka så lågt.
men vad man än säger, gör du som han vill ändå.
och sen , om jag bestämmer mig för att göra det, så kom inte till mig och gråt när han fuckar upp hela ditt liv.
du är underbar, men han förändrar dig.